Regeringen har med stöd av Sverigedemokraterna sett till att jägarna ska bli av med en stor del av sina vilda konkurrenter om jakten. Genom att fastställa politiska så kallade referensvärden för björn, lo, järv, varg och till och med kungsörn hoppas regeringen att de ska förvaltas (= skjutas) ned till minimala antal. Jägarna kräver ständigt att naturen ska anpassas till deras jaktintresse. Med en miljöminister och en landsbygdsminister som själva är jägare kan de oftast genomdriva sina önskemål. Naturvårdsverket har inte helt fallit till föga men ändå beslutat om jakt på 30 vargar. Denna gång har de givit tid för överklaganden av beslutet.

Oppositionen tycker att antalet rovdjur som ska tillåtas leva ska bestämmas på vetenskaplig väg men också oppositionen har köpt jägarnas begrepp om ”socioekonomiska konsekvenser” av rovdjuren. Med det menas att vargförekomsten skulle urholka fastighetsvärdena på landet och att fårägarna skulle tvingas lägga ned sin verksamhet med åtföljande förluster av biologisk mångfald i brist på betesdjur. Kommuner med varg skulle också vara mer socioekonomiskt utsatta än kommuner utan varg. Men faktum är att det enbart är jakten som påverkas. Det blir färre älgar att skjuta och färre löser jaktkort. Detta slås fast i en rapport från Sveriges Lantbruksuniversitet ”Vargen påverkar jakten – men inte markpriset”.http://www.slu.se/PageFiles/33707/2013/FaktaSkog_06_2013.pdf

Lise-Lottte Norin

Svartboparet döda i snön. Foto: Länsstyrelsen i Gävleborgs län.