Tallbit, honfärgad, Sura skans, Borgåsen, Surahammar, 4/11 2019. Foto: Tom Sävström

Vacker orädd tallbithane, Sura skans, Borgåsen, Surahammar, 4/11 2019. Foto: Tom Sävström

Tallbit, Pinicola enucleator, är en traststor fågel med kraftig och satt kropp. Stjärten är förhållandevis lång och tydligt kluven. Hanen har en vackert röd färg medan honan är färgad i grågulorange dräkt. Två vita vingband är framträdande. Tallbitarna är mycket oskygga och har därför fått smeknamnet dumsnut. Angående detta skriver Jägerskiöld och Kolthoff: ”Enligt vår mening är tallbiten ingalunda någon obegåvad fågel. Men han tillbringar större delen av sitt liv i ödemarken, där han inte lärt känna människan, och förstår därför ej att frukta henne, då han sedan kommer i hennes närhet.”

Tallbitarna uppträder vissa höstar invasionsartat, vanligen i oktober och november, då massvandringar kan upplevas söderut i landet. På vintrarna äter de ofta bären på rönnar och oxlar. Det är möjligen då dessa frön saknas eller är fåtaliga i taigaområdet som tallbitarna vandrar söderut. I det västmanländska landskapet är tillgången på bär, inte minst rönnbär, nästan osannolikt rikligt förekommande innevarande höst och obsar av tallbit har rapporterats flitigt från hela vårt område. Just när detta inlägg publiceras kan tallbitar ses i rönnarna på Sura skans vid Borgåsen. Håll utkik i rönnarna och du kan få en oförglömlig fågelupplevelse.

Så här ses ofta hökugglan, på hygge spanande från en torr tallgren, eller i toppen på torraka. Hygge mellan Lilla Långtallbo och norra Långsjön, Surahammar, 21/10 2019. Foto: Tom Sävström

Till sist omnämns här också hökugglan, som denna höst tycks följa i tallbitarnas spår. Kan ses företrädesvis, och självklart med tur i bagaget, främst på hyggen. Också hökugglan är tämligen orädd för oss människor. Ut och upplev!

Tom Sävström