Vi önskar en God Jul och ett Gott Nytt År och bjuder på lite information om ”Vintervägen”
Vintervägarna förr, på vilka forslades ved, kol och timmer från skogen till industrierna (bruken), gick i största utsträckning över frusna våtmarker som sjöar och mossar och i dalsänkor. Skälet var att erhålla så plan mark som möjligt i terrängen, att helt enkelt undvika backar och annan eländig terräng där man skulle fram med slädar eller kolskrindor, spända vid hästar som var dragarna. Sträckningen blev därmed rakare och avstånden kortare.
En sådan vinterväg kan man än idag se spår efter i de mossar där ekipagen drog fram för mer än hundra år sedan. Ett av spåren utgörs av växter, vars frön spreds med höet som fördes med åt hästarna. Stagg, knägräs, prästkrage och jungfrulin är exempel på några växter som man kan hitta efter vintervägen västerifrån, som gick via Klysen-Bladtjärn-Granramen-Ulvramen-Grotten-Lilla Nadden – till Ramnäs Bruk.
Denna hösten 2019 går i regnets och vattnets tecken, naturen svämmar över. Här en dikt av Harry Martinsson;
EFTER REGNET
Regnet slutade, solen fällde
ut sitt gyllene sken bland granar.
Bäcken sin grumling i insjön hällde.
Dimmor drog bort som vita svanar.
Dovt slog ringduvan ut sin skala,
började åter med tonvikt tala
om sina dova bekymmers skog.
Vinden i aspens skallra slog.
Kommentera