Fina tallbestånd finns vid Vågsjön, där vissa träds grenverk når marknivån. 24/2 2016. Foto: Tom Sävström

Tallticka lever som parasit på gamla tallar. Vågön 24/2 2016. Foto: Tom Sävström

Blocket, störst av alla, från sjösidan, Vågsjön 24/2 2016. Foto: Tom Sävström

Tuschlav i torrt väder, Vågsjön, 24/2 2016. Foto: Tom Sävström

Vintertid, när vattnet är fruset, är det lätt att sjövägen ta sig fram med skidor eller skridskor, på den stora Vågsjön, vars vatten och stränder delas av tre kommuner. Här och var längs stränderna har skogsbruket skonat tallbestånd där furorna uppnått en ansenlig ålder. En del tallar är senvuxna, har utsatts för väder och vind och formats som martallar, andra är mera resligt högvuxna. På vissa träd växer grenverket till marknivån. Det är inte svårt att finna tallticka (Phellinus pini), en parasitsvamp som orsakar vitröta (ringröta) i veden på tallar som är ca 100-150 år eller äldre. Talltickan är rödlistad, NT, nära hotad. Verkar som tallen och talltickan kan leva i symbios under mycket lång tid, utan att trädet tar nämnvärt skada eller försvagas.

Även på Vågön växer gammeltallar. Där räknade vi idag (24/2) årsringarna på en fallen och sågad stubbe och konstaterade att den spirade som en liten planta omkring 1816. Och så har vi blocket, störst av alla, strandnära i nordost, nedanför Vågsjöberget. Den stora bumlingen har vi tidigare visat bild på i bildarkivet, från landsidan. På bifogad bild, kan du se den från sjösidan. Stora block finns också ute i sjön, på vilka tuschlav (Lasallia pustulata) växer rikligt.

Tom Sävström