Det är en upplevelse att vara i en gammal skog tillsammans med alla gammelskogens arter. Slogmossholmen 18/2 2021. Foto: Tom Sävström

Rosenticka (Rhodofomes roseus) växer sällsynt på grova granlågor i gammal barrskog. Stingsmossens myrholme, 1/10 2019. Foto: Tom Sävström

Vill du uppleva en riktigt gammal barrskog eller blandskog så finns den möjligheten i Surahammars kommun. Stora arealer där ute består annars i mångt och mycket av hyggen och tråkiga monokulturer av gran och tall. Det är hårt brukade produktionsskogar, som aldrig kommer uppnå en framtida ålder av hundra år. Men det finns ett och annat område med riktigt gammal skog där man kan möta uråldringar bland träden, såväl tallar som granar och lövträd. Särskilt speciella är tallarna, de med små kronor och mäktiga stammar med så kallad ”pansarbark”. Dalbacken i Lisjö har ett bestånd med grova och höga furor i sluttningen mot Sörsjön. En annan skog med samma kaliber på tallarna finns mellan Ladängsbäcken och Strutmossen öster om Färmansbo. Färmansbo urskog och Janolsskogen inte att förglömma och nu det nybildade reservatet Virsboåsen. Och så har vi myrholmen på Stingsmossen och Slogmossholmen/Slogmosskogen på Ulvsbomuren. Det känns nästan overkligt att det finns så fina skogar kvar i det så hårt brukade skogslandskapet som omger oss.
Jag återvänder ofta till dessa skogar. Man blir fängslad och känner vördnad inför dessa skogar och inför de arter som växer där. Skogsorkidén knärot, lunglav och skägglav, rynkskinn, skrovlig taggsvamp, kristallticka, granticka, tallticka, gräddticka, ullticka, gränsticka och rosenticka. Listan kan göras längre. Om man i en sådan skog ser ett lospår i snön, eller får lyssna till sparvugglan i gryningen står tiden stilla. Tack och lov är de skogar jag här nämnt skyddade i reservat. Besök gärna en gammelskog. Hur du hittar till dessa kan du se på länsstyrelsens hemsida, där alla naturreservat i länet presenteras.
Tom Sävström