Sen eftermiddag, Luciadagen 13/12, kom jag farande från Lisjö och fick se Västsura ek- och askallé i ljuset av den lågt stående decembersolen. Det var vackert och blev också färgmässigt en suverän bild. Äldre grova ljusexponerade träd har blivit alltmer sällsynta. De är viktiga livsmiljöer för hotade och sällsynta mossor, lavar, svampar och insekter. I några av träden i Västsura finns bohål efter hackspettarnas bobyggnadskonst, där bland annat stare häckar. Dessa håligheter är också viktiga för fladdermöss. Enligt Jordbruksverket började alléerna anläggas på 1600-talet och hörde då till herrgårdslandskapet. Efter Laga skifte anlades alléer också vid utflyttade gårdar, prästgårdar och andra större gårdar. Vanliga alléträd är lind, ask, alm, björk, oxel och ek. Med luppens hjälp har jag tittat närmare på alléträdens grova och skrovliga bark och då noterat små knappnålslavar, exempelvis grön spiklav, småspik kopparspik och gulvit blekspik, den sistnämnda rödlistad som VU=sårbar. Allmänna är allélav, kyrkogårdslav, takmossa och allémossa. Säkert finns annat smått och gott av naturvärden på och i dessa träd. Du kan läsa mera om småbiotoper i jordbrukslandskapet i Jordbruksverkets skrift Åkrar, småbiotoper och gårdsmiljöer, som kan laddas ner på nätet.
Nämnas kan att Surahammars kommun på ett förtjänstfullt sätt planterat nya träd i bland annat björkalléerna vid Hovgården och i Kraftstationsparken. Surahammars bruk har planterat en ensidig oxelallé utefter infarten till Huvudkontoret.
Tom Sävström