Efter flera dagars bitande kyla och kalla nordvindar var förhoppningarna inte särskilt stora att det skulle vara mycket liv och rörelse i grustaget. Men solen värmde bra och det skulle visa sig att det faktiskt var ett och annat som kröp eller flög över de solvärmda sandsluttningarna på vår utflykt den14 april.

Ett av syftena med exkursionen var att leta efter bibaggar, en gulröd skalbagge med två svarta prickar. Den är sällsynt och rödlistad och har funnits i grusgropen men har inte setts här på tio år. Skalbaggens larver lever parasitiskt på vilda vårsidenbin.

Några bibaggar fick vi inte se men däremot vårsidenbin som svärmade kring sina bohål. Och de var inte ensamma. Gröna sandjägare och stora sandsteklar flög omkring och jagade byten i sluttningarna och stora svävflugor flög omkring som små kolibrier. Vi fick också se några sandbin som liksom vårsidenbina gräver bohål i sluttningarna, sälgsandbin och ett videsandbi. Myror, spindlar, små svarta jordlöpare och kortvingar sågs men lämnades obestämda. Fjärilar lyste helt med sin frånvaro efter den senaste tidens kyla. En liten buksimmare (vattenlevande skinnbagge) som virvlade runt på en liten vattenpöl i ett försök att ta sig ner i vattnet tilldrog sig uppmärksamhet.

En insamlingsmetod, skakande av buskar och trädgrenar över ett uppfällt paraply, demonstrerades men gav magert resultat, bara några småspindlar, bland annat en vacker grön bladkrabbspindel.

I grustaget finns också intressanta växter, bland annat några tuvor av backstarr, en art ovanlig i kommunen, liksom stora bestånd av skavfräken, som fått sitt namn av att den innehåller kisel och kan användas för att putsa metallföremål. I grustagets norra del finns en fin förekomst av knytling, en liten oansenlig växt som breder ut sig på sanden. Den är intressant eftersom den är värd för en liten fjäril, knytlingsäckmal. Fjärilslarverna bygger små sandklädda rör på knytlingen. Fjärilen är mycket sällsynt och rödlistad. Den är funnen på annat håll i kommunen och kan kanske finnas även här i grustaget. Den som känner för det kan ju leta till sommaren när larverna har byggt sina rör.

Hovgårdens grustag är en mycket speciell miljö. Öppna grustag med varma sand och grusytor är försvinnande miljöer. Bland annat tack vara motorklubbens verksamhet i området finns de fortfarande kvar här och vi får hoppas att det finns förutsättningar för att även framöver hålla grusgropen öppen.

Klicka på bild för galleri!

Einar Marklund