Luddtickan på Slagghögarna, 1/10 2017. Foto: Einar Marklund

Gullgröppa signalerar skyddsvärd skog. Här på tallved, Slagghögarna, 26/9 2017. Foto: Tom Sävström

Anisfingersvamp, vacker och väldoftande skapelse. Slagghögarna 26/9 2017. Foto: Tom Sävström

Brandmusseron, en sällsynt svamp som förekommer på Slagghögarna. 26/9 2017. Foto: Tom Sävström

Vid Sveriges mykologiska förenings mykologihelg 17 – 18/3 2018 på SLU Ulltuna i Uppsala, framkom att 2017 var en höst då sällan sedda svampar bildade fruktkroppar i markerna. Det är känt inom svampvärlden att vissa arter inte bildar fruktkroppar varje år och att det i vissa fall kan gå lång tid mellan fruktkroppsbildningen. En sådan art jag kom att tänka på i sammanhanget är luddtickan, Onnia tomentosa, som växer på Slagghögarna i våra hemmamarker. Växer på granrötter som vednedbrytare och orsakar vitröta.

Luddtickan förekom på Slagghögarna i anslutning till granar 1991, med 15 fruktkroppar till antalet. Dessa upptäcktes på våren 1992 av undertecknad. Det skulle sedan dröja till år 2017 innan luddtickan återigen bildade rikligt med fruktkroppar, på exakt samma plats som 1991. I flera år har jag sökt den på platsen utan att kunna notera den. 2017 började med en varm och torr sommar, för att i september/oktober bjuda på rikligt med vatten (nederbörd) och värme, som följdes av en rik svamphöst. Luddtickan på Slagghögarna var inte sen att svara upp på de till synes goda förutsättningarna och kom att bilda stora och mäktiga fruktkroppar i ett rikligt bestånd. Ovan visas ytterligare tre svamparter som fanns i samma område 2017. Slagghögarna invid åsen väster om Hovgårdsgärde utgör en av Surahammars kommuns finaste svamplokaler.

Tom Sävström