Att vandra längs Gunnilboån den 28 mars i år var en upplevelse. Hade hoppats få se forsärla och strömstare, men så blev det inte. Men det glömde jag snart när alla isformationer tog överhanden. Det var så vackert med solspelet i det forsande smältvattnet, forsens brus och så iskonsten som extra krydda. Tillfälliga skapelser som det gäller vara på rätt plats vid rätt tillfälle för att inte missa. Bäcklaven (Dermatocarpon luridum) växer på stenarna i forsen och lyste som gröna lampor i vattenlinjen. De bildar mer eller mindre runda kakor som i torka ser smutsiga ut, (luridus=smutsfärgad). Ett besök vid ån kan verkligen rekommenderas. Ställ bilen vid kyrkan och följ sedan vältrampad stig längs åns västra sida. Du får gå över ett par broar, förbi Kedjebohammar och du kan fortsätta upp till södra stranden vid Lilla Kedjen. En given utflykt på vårkanten eller i skir försommargrönska.
Tom Sävström
Kommentera