Söndag 16 november genomförde vi i föreningen ett traditionsenligt höstbesök vid någon av våra större sjöar, där storskrakar kan ses. Vid Baståsudden monterade vi upp tubkikarna och började spana av sjön. Bland det första vi spanade in var en havsörn som satt i tall på Aspholmen. 6 storskarvar fanns i sjön liksom 16 skäggdoppingar, 4 salskrake och 65 gräsand. Antalet storskrakar uppträdde sparsamt, med ett 50-tal fåglar. Plötsligt drog en stjärtmesflock över oss och en gärdsmyg gav sig till känna från närmaste strandsnår. Föreningen bjöd på glögg och pepparkaka, vilket uppskattades av deltagarna.

Storskrakarnas fiskafänge i Glåpen uppmärksammades år 1754 av Olof Grau i sitt digra verk: ”Beskrifning öfwer Wästmanland med sina Städer, Härader och Socknar”. Här skildras i 560 sidor det dåtida landskapet ur olika synvinklar. Om våra trakter finns en märklig notis: ”I denna socken ligga följande sjöar: Glåppen (Glåpen eller Gläpen), där drefs- eller driffågeln vistas vissa tider på året och drifver mycken fisk till land (Kallas ock fösfågeln)”. Detta torde vara den tidigaste uppgiften i tryck om fågellivet i surahammarstrakten. Detta skrev Harald Wederus i första numret av vår tidskrift Mergus, som vi gav ut under ett antal år. Storskrakens latinska namn Mergus merganser gav tidskriften det självklara namnet.

För övrigt noterar vi att den milda starten på vintern fått några fåglar att stanna kvar i våra trakter. Bland annat fjällvråk, ormvråk, storskarv och sångsvan. Kungsörn har setts vid några tillfällen. Vid Muren har noterats gråspett och på Blåbärsvägen har 8 turkduvor besökt fågelmatning. En mindre hackspett, hane, besökte nyligen talgbollar vid Stora Brotorp och första advent, i den dunkla granskogen i Sandhagen, hördes en sparvugglas sång. En föraning av våren som komma skall ….

Till sist en svamprapport: Den sällsynta luddtickan påträffades i Mossfallsskogen tredje december. UT OCH UPPLEV!

Tom Sävström