Vi som ägnar oss åt inventeringar i skog och mark har någon finurligt kallat för vedvändare eller vedlyftare. Det kommer av att under markliggande trädstammar, trädgrenar etc lever oftast en svamp, kanske en skinnsvamp eller en vit ticka. Död ved i skogen bryts ner av svampar, insekter med flera organismgrupper och av vädrets påverkan. Ett sådant vedlyft är värt att här berätta om i ord och bild.
Lappkärrsmossen mellan Usträngsbo och Stenramen är ett av mina favoritställen som jag ofta besöker. Här finns skvattrammossen och myrholmar med hällmarker och gammeltallar, mosslaggar, död ved och så Djupramen och Stenramen. Det är orördheten som lockar. Den 28 oktober i år lyfte jag på en tall-låga och får se tre dagfjärilar (arten sorgmantel) hänga på rad på lågans undersida, där de tillsammans satt sig för övervintring. Jag förevigade händelsen, bad om ursäkt att jag störde och försiktigt och med vördnad, återställdes lugnet under den murkna tallstammen. Visst är det intressant att tre exemplar satt sig på samma plats. Kanske kommer vi mötas en varm aprildag 2027. Vem vet.

Den första november vidtog styrelsen en vandring i Kohagens naturreservat, den norra delen. Fika avnjöts vid Magforsen. Vi diskuterade Kohagens skötsel som är aktuell att revideras, där två ledord framstår som viktiga i området, bevara och utveckla naturvärdena. Frihuggning av aspar i brynen, ta bort täta bestånd av unggranar, återkommande slyröjningar i vissa delar fördes på tal. I hassellunden vid Magforsen tyckte vi att ett markavsnitt borde fagas på våren. En aktivitet vi kan inbjuda medlemmar till, där nytta förenas med nöje.
Vi tog också upp återvätning av Södra Stingsmossen (Kavelbromossen) samt överklagan av den kommande vinterns vargjakt. Frågor vi får återkomma till.

(2/11 2026)
Tom Sävström