Slaguggla i sitt avbrutna boträd (asp) på Suraskogen, maj 2014. Foto: Tom Sävström

Knipa (hona) i sin botall, invid Målsjövägen, Ramnäs, 1/5 2014. Foto: Tom Sävström

Gamla och grova träd i skog och mark blir alltmera sällsynta. Men där det finns sådana inslag hittar man ofta ett och annat boträd, (så kallat hålträd), signerat spillkråkan. Hon är Europas största hackspett och en naturens nyckelart, då hon genom sin bobyggnadskonst skapar hem åt andra hålträdsberoende arter. När spillkråkans bo blir ledigt kanske en pärluggla flyttar in. Pärlugglan håller efter smågnagare som kan göra skada på unga barrträdsplantor. Kanske en kniphona blir först lägga beslag på det eftertraktade trädet. Att boträdet ligger en kilometer från närmaste vatten avskräcker inte andhonan.
Efter en stormig natt bryts trädstammen av, vilket självklart sker där trädet är som svagast. Just det, vid själva boet. Då bildas en högstubbe som blir perfekt för slagugglan, som gärna väljer avbrutna trädstammar (”skorstenar”) för sin häckning. Hur märker du av detta viktiga sammanhang på dina vandringar i markerna? Dela gärna med dig av dina naturupplevelser på vår hemsida.
Tom Sävström