Så har det hänt igen. En gammal granskog söder om Baståsen med förekomst av bombmurkla har kalhuggits, utan att någon som helst hänsyn tagits till svampens förekomst. Alla granar är borta (se foto, som endast visar del av kalhygget). Tyngdpunkten i bombmurklans europeiska utbredning ligger i Sverige, och här främst kring Mälarområdet. Svampen kan således betraktas som en ansvarsart där vi i Sverige (bl.a. Västmanlands län) har ett stort ansvar för artens bevarande. Fler områden bör därför klassas som nyckelbiotoper och ges ett formellt skydd. Den absolut viktigaste åtgärden för att bevara bombmurklan är att förhindra avverkning av gran på kända växtplatser. Men naturskyddet i skogen fungerar inte. Vi ser upprepat hur Skogsstyrelsen inte klarar av sitt uppdrag; att utkräva markägares ansvar för art- och biotopskydd i skogen i samband med avverkningar. Det är uppseendeväckande, då det idag finns bättre information om arter att hämta än någonsin tidigare i historien, genom det internetbaserade rapportsystemet, Artportalen. Där har undertecknad rapporterat bombmurklornas läge med hög noggrannhet i det aktuella skogsområdet. Den kvarvarande äldre skogen kring Surahammar avverkas nu i snabb takt, inte bara på Snevringe häradsallmännings mark som vi nu ser söder om Baståsen. Skogsvårdslagens portalparagraf där produktions- och miljömål jämställs är inget annat än ett skämt.

Tom Sävström