Rapport från markerna (3)

För mig som vuxit upp i Ramnäs, som granne med Stora Nadden på ena sidan och de djupa skogarna kring Acktjärnarna på den andra, har speciellt skogen bidragit till att forma min identitet. Att vara i skogen, ibland med bärplockare och hink, eller svampkorg, men särskilt med kikare, kamera och lupp, har under lång tid kommit tillhöra min vardag. Om du som jag brinner för skogen, kom gärna med i Naturskyddsföreningen och vandra på skogsstigarna eller i stiglöst land, för att uppleva skogens mystik, känna doften av skogsorkidén knärot, möta en tretåig hackspett i granskogen, få knäböja intill en bombmurkla en vårdag i snösmältningstid, lyssna till tonerna av en rödhakes pressade kvittertoner. Då är du en del av skogen.

En vacker dag i oktober i år vandrade jag omkring på det jag kallar ”Min hemmaskog” Acktjärnsskogen, på de mest fantastiska renlavshällar, plana som dansbanor och med spännande taggsvampar här och var. Det har berättats för mig att drängar och pigor träffades på hällarna och festade och dansade där på hällmarkerna. Det är så pass känt att numera finns namnet Dansbana på karta från området.
På Acktjärnsskogen, i kanten på Rökedalsmossen växer en tall, som jag besökt otaliga gånger under min livstid. Det är en speciell fura. Nu torrfura. När den ännu levde växte de spretiga grenverket ner till marknivå. I furan har talgoxe och rödstjärt häckat och på dansbanehällarna har jag i juninatten lyssnat till nattskärra och gök.

Bli med och kämpa för skogens bevarande! Det är i gammelskogarna, med dess myller av arter och miljöer som också vi människor trivs bäst!