Sveaskog har hösten 2017 skövlat skogen öster om Surahammar, mellan södra Stingsmossen i norr och ända ner till Långsjön. Endast små rester av trädsamlingar har lämnats. Rödlistade svamparter, som gropticka, motaggsvamp, lakritsriska, ullticka, skrovlig taggsvamp, tallriska med flera arter har inte skogsbolaget tagit hänsyn till. Skog med tjäderspel är utplånat. Det är märkligt att statliga Sveaskog, som är miljöcertifierat enligt FSC, inte tar större hänsyn till skogen och arter än vad vi här kan se. Hänsyn har tagits till en hällmark där jättemusseron, Tricholoma colossus, växer, men det lämnades orört först efter vår skarpa argumentering. Ett stort bestånd med lopplummer på en lavklädd häll har körts sönder av tunga maskiner. Här kan vi se ännu ett exempel på där Sveaskog inte har använt Artportalen inför en avverkning. Trots att skogsbolagen själva kan anses som analfabeter gällande artkunskap, undviker de att använda sig av rapporter inlagda i Artportalen. Och som vanligt sover tjänstemännen på Skogsstyrelsen sin törnrosasömn framför datorerna, allt medan höga och oersättliga naturvärden skövlas ute i skogarna. Vad betyder riksdagens beslut om miljömålet ”Levande skogar” för de stora skogsbolagen och för Skogsstyrelsen? De nutida träpatronerna har bara pengar, pengar och åter pengar fladdrande framför ögonen, precis som sina företrädare alltid haft.
Tom Sävström
Kommentera