Stora Acktjärnen i novemberdis, 10/11 2018. Foto: Tom Sävström

En pampig gran i kanten på gammal milbotten vid Stora Acktjärnen, 10/11 2018. Foto: Tom Sävström

Det föreslagna naturreservatet på Acktjärnsskogen.

Grått och disigt var väderförhållandena, men humöret var på topp bland deltagarna. Vi gjorde det lätt för oss, genom att följa bruksleden över hällmarkerna väster om Långkärren fram till Stora Acktjärnen. Traktens korpar höll ett vakande öga på våra förehavanden och vid Stora Acktjärnen noterade vi järpe, ett par tofsmesar och kungsfågel. Intill en gammal kolbotten beundrade vi en riktigt pampig gran och såg konturerna efter kolarkojan, nu övervuxen med en grön mossfäll. Vi gladde oss åt att vårt besöksmål är föreslaget bli naturreservat, till glädje för såväl människa som skogens mångfald av växter och djur. Det verkade som korparna undersökte vår rastplats vid tjärnen, när vi väl lämnat och var på betryggande avstånd, de har väl lärt sig att det kan finnas en ”munsbit” efterlämnad.

På dagens vandring delade vi glädje och upprymdhet med varandra – vi ”var” i skogen! Precis så som Carl Fries förmedlar sitt givna budskap nedan;

”Vi måste lära oss om igen vad vi glömt – att stämma ned våra röster,
att gå tysta fram, och, först och sist, att inte bara gå och gå utan att
stanna och vänta, v a r a, i skogen”.

Tom Sävström